Rena reprisen
Ytterligare ett gyllene år följde och det blev i stort sett en repris på föregående år. Segern i elitserien upprepades efter avgörande först i sista omgången. En poäng tillgodo på tvåan Osby räckte. Även B-laget upprepade sin serieseger.
I Skåne-cupen blev det också triumf. Finalen mot Osby vanns med 5-3.
I 4-stadstävlingen var man uppe i B-gruppen, den näst högsta. Formen var inte den bästa, men man klarade att hålla sig kvar. Lars Söderlund och Lars-Erik Nilsson blev klassvinnare.
Kävlinge/Furulund var i egenskap av av elitserievinnare kvalificerade att deltaga i lag-SM i Töreboda. Trots ej ordinarie manskap (skador) gick det ändå bra. Efter 4,5-4,5 mot Arboga, 6-4 mot Töreboda förlorades finalen mot Sundsvall med 5,5-4,5. Det blev en tredje plats och man var faktiskt bara en enda matchseger ifrån att vinna lag-SM.
Sedan Lars-Erik Skiöld lämnat klubben var nu Lars-Erik Nilsson det stora namnet internationellt. Vid junior-VM i USA blev han 4:a i grekisk romersk stil och 6:a i fristil. Han blev dessutom tvåa på Nordiska Mästerskapen.
I Korsbackahallen arrangerades ett möte mellan Landslaget och Pressen, som trots rådande bensinkris samlade 600 åskådare, vilka dock inte fick se någon bättre brottning.
Satte sina spår
Säsongen 1974-75, den tionde gemensamma mellan Kävlinge GIF ock Furulunds IK, blev icke av samma kaliber som de tidigare. Det är ju så i idrott, framgångarna tar slut någon gång och följs av magrare år.
För brottarnas del var det lätt att hitta en förklaring till den tillbakagång som nu tog vid vad gäller resultat. Lars Söderlund hade tackat för sig efter många härliga år som tränare och aktiv brottare. Lars-Erik Nilsson och Ingvar Svensson hade gått till andra klubbar. Därtill ställde skador till en hel del problem och lagbasen Sven Åberg fick lämna sitt framgångsrika jobb p.g.a sjukdom. Naturligtvis måste en sådan åderlåtning sätta sina spår. Men klubben kämpade tappert vidare. Nu med Bertil Olsson som sektionsordförande och med hemmasonen Jan-Ove Nilsson som tränare.
Något nytt kontrakt med elitserien klarades inte av (trodde man då) och i Skåne-cupen blev det respass redan i första omgången. I B-fyrstads förlorades samtliga matcher. Men i lag-SM hann man göra ytterligare en förnäm insats genom att ta andraplatsen, efter 5-5 mot Arboga, 6-4 mot Lidköping men förlust mot Västerås med 4,5-5,5. Återigen var man alltså en matchseger från att vinna detta mästerskap.
B-laget höll emellertid stilen och vann åter sin serie.
Individuellt började nu Jan Månsson att låta tala om sig ordentligt. Han vann JDM, blev tvåa på JSM, vann senior-DM, blev bronsmedaljör på senior-SM, deltog i Skånelaget i Klippan Cup, representerade landslaget två gånger och blev tvåa vid Nordiska mästerskapen. Detta år tog Jan-Ove Nilsson och Rolf Nilsson brons vid senior-DM.
Generationsväxling
Brottarna befann sig nu i en generationsväxling och speciellt märkbart var detta i de tyngre klasserna. Men man kunde ändå under 1975-76 genomföra en skaplig säsong. Genom en omläggning av seriesystemet blev man kvar i elitserien och hamnade på 9:e plats. I 4-stads C2 i Höör blev man tvåa efter finalförlust mot Höör med 7-3.
Jan Månsson fortsatte att dra uppmärksamheten till sig . Han deltog i Skånelaget, blev uttagen i landslaget vid 7-nationerstävlingen i Danmark och vann där ohotad sin klass. Vid Vättern cupen i Huskvarna tog han en ny seger, medan Kari Ylimäki här blev 3:a. Jan var landslagsman i Klippan Cup och försvarade blågult mot Polen i Malmö, blev JDM-mästare liksom Kari Ylimäki, vann sin klass i Mälar-cupen och blev 2:a vid GM för juniorer. Samma placering tog Ylimäki.
Kävlinge Furulunds brottarklubb 