En guldkantad brottningsepok inleds
I mitten av 1960-talet inleddes en brottningsepok som skulle föra Kävlinges namn ut i de vidaste idrottskretsar och få tidningsredaktionerna att plocka fram fetstilsrubriker. Man kan väl säga att det var några helt avgörande väsentligheter som i en förening utgjorde den lyckosamma starten.
1962 ville Kävlinge GIF åter vara med i seriesammanhang och placerades då i Mellanskånskan division 3, varifrån det om några få år skulle bära uppåt….uppåt…
Man hade kraftfulla och framsynta ledare, man fick en efterlängtad träningslokal på ”Eyra”, man gick i ”koalition” med Furulunds IK och bildade en gemensam brottningssektion och man engagerade Lars Söderlund som brottande tränare.
Med detta hade en stabil plattform skapats. Marchen upp till en absolut topplats i den skånska eliten kunde börja.
Säsongen 1966-67 rodde man hem Skåneserien div. 2 mellersta, två poäng före Polisen – Malmö och i 4-stadstävlingen blev man tvåa efter Ballingslöv i grupp 20. Av egna arrangemang märktes DM i grekisk romersk stil i fyra klasser. Året därpå befann sig A-laget i div. 1 där man kämpade med Eslövs AI om seriesegern. De senare drog det längsta strået, men andraplatsen var inte fy skam av en nykomling. Hela 480 betalande såg den avgörande matchen, den högsta publiksiffran vid seriebrottning i Skåne det året. I 4-stadstävlingen detta år kammade man hem segern i grupp 24 närmast före Bjärnum.
Serielaget var ännu lite för ojämnt för att riktigt kunna hävda sig varför man 1964 fick nöja sig med en blygsam placering. Men individuellt fanns ”kanoner” som Viking Palm och Paul Påhlsson som härjade vilt i prislistorna vid olika mästerskap och främst då i den fria stilen.
”Lovande pojke”
Ur brottningssektionens verksamhetsberättelse 1969 citerar vi följande: ”Nämnas kan att till våra brottare har sällat sig en lovande pojke, nämligen Lars-Erik Skiöld, f.d. Kulladals BK. Övergången har skett i i fullt samförstånd med Kulladal.” Ja, nog var han den pojken lovande alltid.
A-laget hamnade åter på en andra plats i div.1, denna gång efter Fiskarena, och ånyo triumferade man i 4-stadstävlingen, nu i grupp 20. Ängelholm blev tvåa. Lasse Söderlund blev Skånsk mästare, tvåa i Mälarcupen och SM-fyra i Uppsala. Vid den senare tävlingen blev Lars Lundberg fin tvåa.
1969-70 tände det till ordentligt. Den då 18-årige Lars-Erik Skiöld hade definitivt slagit igenom. Det året avverkade han 85 matcher, vann 67, brottades 11 oavgjorda och förlorade blott 7. Som junior blev hann svensk J-mästare, Skånsk mästare, Götalandsmästare, Svensk mästare och Europamästare, och som senior blev han han Skånsk mästare, SM-tvåa, 2:a i Klippan Cup. Därtill deltog han i A-landslaget mot såväl Finland och Sovjet.
I seriesammanhang togs en efterlängtad triumf. Div. 1 vanns och Kävlinge/Furulund BK befann sig för första gången i elitserien.
Även i 4-stadstävlingen gick det vägen. Grupp 21 vanns liksom de efterföljande kvalmatcherna mot Staffanstorp och Karlskrona. Därmed hade historia skrivits även i detta sammanhang. Aldrig hade vare sig Kävlinge GIF eller Furulunds IK nått så högt som till en bokstavsgrupp. Men gemensamt lyckades man alltså.
Nu var brottningsintresset verkligen i topp, väl illustrerat av att hela 1200 personer såg säsongens DM som avverkades i Korsbackahallen som invigdes hösten 1969.
Kävlinge Furulunds brottarklubb 